*sucka*

Det är inte lätt att vara liten i en stor värld! Jag orkar inte fixa med alla räkningar, plugg och allt görande som man antas fixa. Jag orkar faktiskt inte just nu...men det är klart att jag inte slipper undan för det! Jag vill kunna lösa allt, både det som gäller mej och det som gäller alla andra men jag kan inte...jag är juh inte någon gud som vet allt och kan allt...jag är juh bara liten. Jag vill inte vara "vuxen" för jag tycker att det är jättejobbigt...helst av allt skulle jag vilja vara tretton år för då går man bara runt och är kär i allt och alla hela tiden! Eller också skulle jag vilja spola tillbaka tiden till gymnasiet då jag hade den bästa klass man kan tänka sej, bodde hemma så det kostade inget och jag kunde också bara skydda mej själv genom att spela ut jag-är-liten-kortet!

Inte nog med att jag just nu är ensammast, dummast och tröttast så längtar jag så sjukt mycket efter David!! Jag vet inte varför han har fastnat i huvudet på mej just nu men jag vet att jag saknar honom hur mycket som helst och att jag så gärna skulle vilja att han kom och kramade mej...men det gör han inte. Varför har någon tagit min vän ifrån mej?! Jag längtar efter dej så att det gör ont!! Det gör ont i hela mej att jag inte kan prata med dej samtidigt som jag är så arg på dej för att du inte träffar mej, för att du inte säger ifrån och kommer och ger mej en kram! Jag vill så gärna att du skulle våga bryta mot de regler som sats upp omkring dej! Det är därför som du väldigt sällan får svar på dina sms...för att jag är arg på dej för att du inte får träffa mej! Förlåt...

Ibland önskar jag att jag var någon helt annan. Jag vill vara en person som klarar av att vara den man vill vara och förväntas vara. Drömmen är inte att vara perfekt, drömmen är att få vara den jag vill för dom jag älskar! När jag känner mej som starkast är jag också svagast! När jag tror att jag kan göra någon skillnad orkar jag inte mer...Jag vill juh kunna hjälpa till...Men innerst inne är jag så liten...

Bli inte orolig om du läser det här...har bara en sämst kväll då alla krav och måsten blir för stora för att jag ska orka skratta. Jag har nog skrattat för mycket de senaste två veckorna så någon övre makt kanske tyckte att det räckte nu...men som tur är så kommer kanske Qsin i helgen! Blir jätteglad om du gör det och om du inte gör det ska jag telefontrakassera dej hela helgen! :) 

Ge mej ett piano...jag behöver spela...allt blir så mycket lättare då! image9

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0