Bye bye love...
Jag ska flytta igen! Lägenheten blev uppsagd idag... flyttar hem möblerna och mig själv till mamma i sommar. Skönt, ingen sommarhyra! Hoppas på att få ett sommarjobb också och nu spelar det juh ingen roll om det är hemma i Värmland eller hemma i Linköping. Det här med flytten spelar mig egentligen ingen som helst roll, jag är bara lite less på att flytta. Jag känner mig likgiltig inför att inte ha någonstans att bo (hemma hos mamma eller pappa gills inte), jag orkar helt enkelt inte bry mig. Jag skulle lika gärna kunna bli arg, ledsen eller glad för att jag ska lämna Rydsvägen 312 b, men om jag ska vara ärlig känner jag ingenting just nu. Lets just say we keep it that way.
I dropped my shoe on a street full of broken glass...you can't walk on broken glass... that's why I ended up staring at a bird, flying, free...'til you came and held my hand, carrying me home.
Så min dag har varit ganska lik de senaste dagarna I mitt liv. Jag vaknar vid 12 och känner mig mindre frisk, äter frukost vid tv:n, försöker plugga men kan inte koncentrera mig, ser lite på tv, äter lunch... och sen fortsätter jag min dag genom att battla med mina lata mig celler och mina plugga celler. Det är en hård fight! Orkar jag inte plugga tillfredställande mycket under dagen kan jag juh alltid plugga under natten för jag kan juh ändå inte sova. I natt låg jag och stirrade på klockan fram till minst fyra på morgonen, jag beslutade mig vid två för att somna till en film... men ICKE!! "Hallå kroppen! Har du planerat att fungera som vanligt någon gång eller ska jag vänja mig vid att behöva våldföra mig på dig för att det ska hända något spännande?" Det kan vara så att kroppen är lite nervös eftersom han ska till farbror doktorn på fredag och kolla varför hans ägare är hes hela tiden. "Du behöver inte vara rädd... det värsta som kan hända är att doktorn pillar mig i halsen så att jag spyr på honom, men det är lungan!" Om du har läst min senaste blogg kanske du förstår varför jag för ett samtal med min egen kropp. Det är inte så givande men om man inte har något bättre för sig kan man juh alltid hålla sig själv lite sällskap. Om jag har tur kanske min kropp börjar må jättebra... växter gör juh det... och du behöver inte säga att de gör det för att de vill ha koldioxid, jag vet redan det! J Jag bara hoppas på att min ska börja fungera om jag pratar med den... kan jag få leva i den illusionen ett litet tag till bara?!
That's all for tonight!
Pöss
