Ingen åldersnoja men dock fascination
I samband med ovanstående tankegångar kom jag också på att det är nu som jag faktiskt har börjat leva mitt liv! Jag rår över mig själv (med hjälp av andra när det behövs), jag är sambo (och älskar det), jag är snart färdigutbildad (och kommer därmed att tjäna pengar)... nu låter dessa saker som tråkiga, praktiska saker men med dessa "friheter" formas jag. Varje steg i livet gör livet! Sakta men säkert, efter mängder av erfarenheter och diverse känslor, kommer lilla jag förhoppningsvis att ha en stadig Sandra-grund att stå på. En trygg grund som jag kan göra både stora och små språng ifrån genom till exempel resor, nya möten och förändringar i praktiska saker gällande vardagen. Har jag grunden har jag alltid något att luta mig tillbaka emot och jag kommer förhoppningsvis alltid veta vem jag är och vad jag är. Det är nu mitt liv börjar!!
Finns det något som makes sense eller blir allt en enda humbuggröra? Oavsett svar var detta min inre diskussion idag... och ångrar jag mig imöra så spelar det inte ett endaste dugg. Än så länge har jag ingen åldersnoja jag längtar efter att få leva lite mer och lite mer och lite mer...
När hela min kropp hänger och slänger nere vid knäna ska jag tatuera in en gigantisk gammel-gädda på det ställe där min kropp har säckat ihop mest... Who cares? När man har levt ett gott liv ska man väl få kunna spåra ur lite på sin ålders höst!!
Nu ska jag gå och sova för att snart få uppleva min 22:a midsommarafton!
Natti!!
Bild från när jag var med på Dra´t i spa´t...det är fyra år sedan!!
SOL + REA
Idag har jag, Bekka och bäbisarna gjort stan och den rea som ingick. Jag har dock lite problem med att hitta något när allt ligger i en enda hög...orkar inte riktigt engagera mig då, men två linnen á 30 kronor styck blev det i alla fall. Gissa färgen?!
Eftersom vädret har varit topp så placerade jag min ack så vita kropp, iförd bikini, på en handduk med sista Harry Potter boken framför näsan. Jag har precis kommit på att jag faktiskt ska läsa engelska 3 i höst och att jag fortfarande är mindre bra på engelska! Jag läser därför Harry Potter på engelska nu och har precis läst Twilight på samma språk. :) Jag hoppas att jag fixar kurserna i höst för jag orkar inte hålla på att ta igen en massa tentor och sånt i efterhand!
För att få något som helst djup i den här bloggen (eftersom det var alltför längesedan) kan jag nämna min och Qsins diskussion som vi hade häromdagen. Vi pratade om möjligheten till att slita ut "jag älskar dej". Går det eller går det inte? Gemensamt kom vi fram till: att till personer man verkligen älskar kan man tala om det för dem hur många gånger som helst utan att värdet i orden minskar. Däremot bör man vara försiktig med att säga det till folk lite hur som helst.
Att börja älska någon kan ta ett tag, men känner man starka kärlekskänslor (hur tidigt alla andra anser att det är) kan man självklart säga att man älskar personen ifråga men att känna efter ordenligt först, är ett starkt tips. Det känns som att det finns någon sorts norm som säger att man inte kan vara kär förrän det har gått en viss tid och att man då inte heller kan älska någon förrän man har varit tillsammans en viss tid. Men jag anser att känner man att man är kär i någon så kan man absolut vara det, men den känslan kommer juh sedan utvecklas till något mer och säkert något helt annat allt eftersom tiden går. Samma gäller för att älska någon... om jag känner att jag älskar en person så gör jag juh det just då, men den kärleken jag känner då är säkerligen inte densamma som till exempel efter ett år tillsammans.
Förra sommaren sa jag och Erik till varandra att vi älskade varandra, bara efter några månader tillsammans. Jag älskade Erik då, som en härlig, rolig och underbar person men nu älskar jag honom både för de tidigare nämnda kriterierna och för att jag litar helhjärtat på honom, jag vill leva med honom för alltid och för att jag vet hur bra jag mår när jag är tillsammans med honom. Kärleken har blivit starkare och till viss del förändrad, men det betyder inte att jag inte älskade honom för snart ett år sedan. Jag älskade honom då för det jag visste om honom vid den tidpunkten och idag älskar jag honom för det jag vet om honom idag! Same feeling different amount of time!!!
Så där ja! Lite tankar för dagen...
Här Bekka kommer bilderna från bröllopet på mig och Erik:
Jag vet att tatueringen ser för hemsk ut när den är täckt av ett par nylonbyxor!
Maffia-Erik!
Har jag något att skriva?
Jag har jobbat ganska mycket på SFI de senaste veckorna och det verkar som att det kommer bli några pass till här i juni. Förutom att det är ett skitkul jobb så medför det också att jag i alla fall kommer få några hundralappar i lön i juli. Jag jobbar lite på boendet också men det kommer mest bli sista veckan i juni.
Kameran är inlämnad, cirka 2000 kronor kommer den att kosta mig, helt plötsligt har priset på kameran ökad med det dubbla! Kul!!! Jättekul!!! Jag vill att den ska bli hel, för just nu är min enda stora hobby trasig... min fritid (när inte Erik leker med mig) blir ganska fattig utan min favvohobby.
Bekka, Elliot och Theodore roade mig dock en sväng i måndags då vi gick mot Stångån med förhoppningar om att bli bruna och fina till beach 2009. Min dag slutade med en rosa solbränna och om Bekka fick någon sol på sig alls när hon stod i skuggan under ett träd och roade bäbisarna vet jag inte. :) Promenaden dit och hem borde juh ha gett något resultat även om inte "sitta-och-sola-tiden" blev så lång.
Snart är det sommarlov... lite opponering och fortsättning på c-uppatsen sen är jag good to go!
Hävv it såo najs!
Pöss
Ego-bild bigtime!! 