Ingen åldersnoja men dock fascination
Idag har jag faktiskt slagits av (enligt mig) perfekta blogg-tankar helt okrystat! :) Vi var hemma hos Martin, Anna och lilla bäbisen Thea ( ca 4 mån) då det slog mig att om sjutton år har jag nått åldern då jag anser att man börjar bli till åren. Jag är vuxen nu... "redo" att ta mina egna beslut, leva det "riktiga" livet och skaffa familj. Det slog mig att jag faktiskt anses vara gammal nog för att skaffa barn! Jag ska dock inte göra det än på några år men bara tanken på att jag anses vara redo fascinerar mig. Mamma fick mig när hon var 23 år...
I samband med ovanstående tankegångar kom jag också på att det är nu som jag faktiskt har börjat leva mitt liv! Jag rår över mig själv (med hjälp av andra när det behövs), jag är sambo (och älskar det), jag är snart färdigutbildad (och kommer därmed att tjäna pengar)... nu låter dessa saker som tråkiga, praktiska saker men med dessa "friheter" formas jag. Varje steg i livet gör livet! Sakta men säkert, efter mängder av erfarenheter och diverse känslor, kommer lilla jag förhoppningsvis att ha en stadig Sandra-grund att stå på. En trygg grund som jag kan göra både stora och små språng ifrån genom till exempel resor, nya möten och förändringar i praktiska saker gällande vardagen. Har jag grunden har jag alltid något att luta mig tillbaka emot och jag kommer förhoppningsvis alltid veta vem jag är och vad jag är. Det är nu mitt liv börjar!!
Finns det något som makes sense eller blir allt en enda humbuggröra? Oavsett svar var detta min inre diskussion idag... och ångrar jag mig imöra så spelar det inte ett endaste dugg. Än så länge har jag ingen åldersnoja jag längtar efter att få leva lite mer och lite mer och lite mer...
När hela min kropp hänger och slänger nere vid knäna ska jag tatuera in en gigantisk gammel-gädda på det ställe där min kropp har säckat ihop mest... Who cares? När man har levt ett gott liv ska man väl få kunna spåra ur lite på sin ålders höst!!
Nu ska jag gå och sova för att snart få uppleva min 22:a midsommarafton!
Natti!!
Bild från när jag var med på Dra´t i spa´t...det är fyra år sedan!!
I samband med ovanstående tankegångar kom jag också på att det är nu som jag faktiskt har börjat leva mitt liv! Jag rår över mig själv (med hjälp av andra när det behövs), jag är sambo (och älskar det), jag är snart färdigutbildad (och kommer därmed att tjäna pengar)... nu låter dessa saker som tråkiga, praktiska saker men med dessa "friheter" formas jag. Varje steg i livet gör livet! Sakta men säkert, efter mängder av erfarenheter och diverse känslor, kommer lilla jag förhoppningsvis att ha en stadig Sandra-grund att stå på. En trygg grund som jag kan göra både stora och små språng ifrån genom till exempel resor, nya möten och förändringar i praktiska saker gällande vardagen. Har jag grunden har jag alltid något att luta mig tillbaka emot och jag kommer förhoppningsvis alltid veta vem jag är och vad jag är. Det är nu mitt liv börjar!!
Finns det något som makes sense eller blir allt en enda humbuggröra? Oavsett svar var detta min inre diskussion idag... och ångrar jag mig imöra så spelar det inte ett endaste dugg. Än så länge har jag ingen åldersnoja jag längtar efter att få leva lite mer och lite mer och lite mer...
När hela min kropp hänger och slänger nere vid knäna ska jag tatuera in en gigantisk gammel-gädda på det ställe där min kropp har säckat ihop mest... Who cares? När man har levt ett gott liv ska man väl få kunna spåra ur lite på sin ålders höst!!
Nu ska jag gå och sova för att snart få uppleva min 22:a midsommarafton!
Natti!!
Bild från när jag var med på Dra´t i spa´t...det är fyra år sedan!!
Kommentarer
Trackback
