DandrikkMuskelberger

Idag har jag, Bekka och bäbisarna gjort stan och den rea som ingick. Jag har dock lite problem med att hitta något när allt ligger i en enda hög...orkar inte riktigt engagera mig då, men två linnen á 30 kronor styck blev det i alla fall. Gissa färgen?!

Eftersom vädret har varit topp så placerade jag min ack så vita kropp, iförd bikini, på en handduk med sista Harry Potter boken framför näsan. Jag har precis kommit på att jag faktiskt ska läsa engelska 3 i höst och att jag fortfarande är mindre bra på engelska! Jag läser därför Harry Potter på engelska nu och har precis läst Twilight på samma språk. :) Jag hoppas att jag fixar kurserna i höst för jag orkar inte hålla på att ta igen en massa tentor och sånt i efterhand! 

För att få något som helst djup i den här bloggen (eftersom det var alltför längesedan) kan jag nämna min och Qsins diskussion som vi hade häromdagen. Vi pratade om möjligheten till att slita ut "jag älskar dej". Går det eller går det inte? Gemensamt kom vi fram till: att till personer man verkligen älskar kan man tala om det för dem hur många gånger som  helst utan att värdet i orden minskar. Däremot bör man vara försiktig med att säga det till folk lite hur som helst.

Att börja älska någon kan ta ett tag, men känner man starka kärlekskänslor (hur tidigt alla andra anser att det är) kan man självklart säga att man älskar personen ifråga men att känna efter ordenligt först, är ett starkt tips. Det känns som att det finns någon sorts norm som säger att man inte kan vara kär förrän det har gått en viss tid och att man då inte heller kan älska någon förrän man har varit tillsammans en viss tid. Men jag anser att känner man att man är kär i någon så kan man absolut vara det, men den känslan kommer juh sedan utvecklas till något mer och säkert något helt annat allt eftersom tiden går. Samma gäller för att älska någon... om jag känner att jag älskar en person så gör jag juh det just då, men den kärleken jag känner då är säkerligen inte densamma som till exempel efter ett år tillsammans.

Förra sommaren sa jag och Erik till varandra att vi älskade varandra, bara efter några månader tillsammans. Jag älskade Erik då, som en härlig, rolig och underbar person men nu älskar jag honom både för de tidigare nämnda kriterierna och för att jag litar helhjärtat på honom, jag vill leva med honom för alltid och för att jag vet hur bra jag mår när jag är tillsammans med honom. Kärleken har blivit starkare och till viss del förändrad, men det betyder inte att jag inte älskade honom för snart ett år sedan. Jag älskade honom då för det jag visste om honom vid den tidpunkten och idag älskar jag honom för det jag vet om honom idag! Same feeling different amount of time!!!     

Så där ja! Lite tankar för dagen...

Här Bekka kommer bilderna från bröllopet på mig och Erik:



Jag vet att tatueringen ser för hemsk ut när den är täckt av ett par nylonbyxor!



Maffia-Erik!