Å vuxen är man på väg att bli!

I söndags var jag och Erik på Elliot och Theodores dop. Pojkarna var så snälla och lugna, förutom när dumma morfar präst hällde vatten på dem fastän att de förmodligen var nybadade. Man kan juh förstå att de kan bli lite upprörda vid ett sådant tilltag! :)

På lördag ska jag och Erik iväg på Johan (Eriks bror) och Sofias bröllop. En tripp till Uppsala med en natt på hotell. Klänning är fixad, skor skulle behöva klackas om men jag vet inte om det hinns med, kofta hoppas jag få låna av Camilla och strumpbyxor går fort att ordna.

Varför titeln på detta blogginlägg heter så är för att jag anser att ovannämnda (jag har precis skrivit klart en uppsats, därav en massa fina ord) är vuxengrejer och att jag nästan freakar ut när jag tänker på vad som kommer med ett "riktigt" vuxenliv. Att betala räkningar är något som jag efter fyra år i egen lägenhet har vant mig vid men när det gäller andra saker som behöver lösas ringer jag ofta till mamma för att be om råd och hjälp. Hon tycker om att kunna hjälpa till men någon gång kanske jag måste bli vuxen på riktigt och lösa saker och ting själv. Exempel på saker som mamma och Eriks mamma har fått hjälpa mig att lösa är till exempel vilken typ av klänning som är lämplig att ha på sig på ett bröllop. Jag tänkte nog ungefär som dem men jag kände mig ändå inte riktigt säker på klänningen jag hittade så innan jag köpte den skickade jag ett mms till Eriks mamma för att hon skulle kunna godkänna den. Jag tror nog att hon tyckte att det var ganska kul att jag bad henne om hjälp...men när kan jag sådant här själv?!

Måste jag bli vuxen snart? Köpa hus, skaffa barn, börja jobba som lärare, stryka kläder, gifta mig, ha parmiddagar...detta är saker som jag kan se i min framtid (om man tar bort stryka kläder). Frågan är bara hur långt borta det faktiskt är...förmodligen bara något/några år. PANIK (blandat med förväntan)!!!



Inget mer studentliv, ingen mer overall/kravall, inget mer vara okynnesledig mitt i veckan! 

Kommentarer
Postat av: Bekkka

Oj vad hemskt det låter att bli vuxen :P Jag anser nog redan att du är lika vuxen som mig, du har körkort, jag har barn, det tar ut varandra eller? :)Sen tror jag aldrig man kommer ifrån att fråga sin mamma om råd, jag ringer iaf jämt mamma och frågar saker och hon i sin tur pratar med sin 95 + åriga mamma (Mormor) flera dagar i veckan. Jag undrar själv när man kommer att känna sig vuxen. KRAM

2009-05-29 @ 08:01:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0