DandrikkMuskelberger

Jag har blivit gammal, för jag vill eventuellt börja sy! Och om jag eventuellt tycker att det är okej att sy kanske jag önskar mig en symaskin i julklapp! Jag är rädd för mig själv!

 

Jag tycker att det är tråkigt att alla snygga barnmössor är helt orimligt dyra och det verkar inte speciellt svårt att sy snygga mössor själv så därför har jag bestämt mig för att prova. Jag ska eventuellt prova att sy sängkläder till Benjamins säng också, om jag överlever mössan.

 

Jag måste ha blivit sjuk... *hostar trikå*...

 

 

Benjamin är söt!

 

Min födelsedag var topp, tack vare Erik och Lillfis (som älskade mammas presentpapper, nästan som hans födelsedag). Massa bra presenter och en dag med en massa mys.

 

Nu måste jag gå och smörja mig i ansiktet... det känns ungefär som att jag har på mig en ansiktsmask utan att egentligen ha det. Och sen var det BUMS i säng för imorgon är det läge att vara sjukt mycket mer produktiv än idag.

 

Go natt!

 

 

 

 

 

Benjamin har superoroligasömnperioden = svårt att somna på kvällen och lätt att vakna alltid. Det har varit så i några veckor nu och jag tycker synd om både honom och mig själv. Det är synd att han är så orolig i sömnen att han låter och sparkar sig genom natten och det är synd om mig att han låter och sparkar sönder min skönhetssömn. Vi överlever dock! Jag hade ju turen att få sova jättebra de fyra första månaderna så jag kan väl inte direkt klaga.

 

I alla fall så har jag sjungit Benjamin till sömns. Det var mysigt och så men med tanke på att jag är täppt i näsan (dock bara på kvällen och natten) var det lite problematiskt. Täppt i näsan = andas genom munnen = torra klistriga läppar och extra mycket dregel = behöver svälja ofta för att inte dregla = måste pausa sången = orolig bebis. Nejdå men det var faktiskt ganska nära att jag vid flertalet tillfället dreglade på lilleskit (vi låg ansikte mot ansikte och han höll mig i ansiktet). Jag har flera dregelsträngar att ge igen på honom dock! :)

 

Min lilla bäbse är bäst, ingen protest!

 

Och nu, försöka lösamigkorsordtillsömns (eller hur säger man? :) )...

 

Natti!

 

Efter ett efterlängtat och supermysigt Skypesamtal med Maja satte jag mig vid köksbordet med en stor kopp te (Göta kanal, sjukt gott), musik, tända ljus och lite neddimmad takbelysning för att plugga. Jag lyckades verkligen få till den rätta atmosfären för jag pluggade effektivt i en hel timme. Nu kom Erik hem precis så jag ska väl passa på att umgås lite med honom.

 

Jag längtar så efter mina sju!

Jag har då i alla fall aldrig gjort det men det verkar som att min nu skulle kunna klassas som en sådan. Jag presenterar härmed världens första spindelblogg!

 

Idag skulle jag ta upp en gryta för att göra lite hederligt pulvermos (dvs kärl att röra ner pulvret i vattnet i). Jag pratar med pappa i telefon och Benjamin gråter för att han är trött och vill vara i sin mammas famn. Jag är dock i stort behov av mat eftersom klockan var närmare åtta på kvällen.

 

Jag tar i alla fall en liten gryta och samtidigt som jag stänger grytlådan (vi har inga skåp i vårt kök utan bara lådor) tycker jag mig se något svart i lådan. Tanken slår mig att det skulle kunna vara en spindel, men jag antar att det typ är något skräp från en dåligt diskad stekpanna eller liknande. Jag öppnar lådan för att undersöka saken (dock inte speciellt mycket närmre utan snarare på behörigt avstånd utifall att) och tror du inte att där sitter en spindel-bamsig-de-luxe, större än båda jag dödade häromdagen.

 

Jag börjar gråta, med pappa i telefonen och jag kunde inte för mitt liv komma på något passande att döda helvetesdjuret med. Jag fick avsluta samtalet, ringde Erik, försökte trösta Benjamin, samlade mod för att våga döda pindeln och grät (såklart). Till slut kom jag fram till att en glasflaska med olivolja var nog tung, hade nog platt botten och var nog hög (jag vill ju inte komma nära spindeln med handen) för att använda som avrättningsverktyg. Jag bonkade till spindeln en gång men då den inte dog gämde den sig under några lock. Jag slog på locken jättelänge, innan spindeln kom fram och jag kunde klämma den till döds i ena hörnet av lådan.

 

Innan jag lyckades döda den hade jag försökt bussa Lilo på den. Hon fattade inget och kunde verkligen inte tro sina öron när jag försökte få henne att vara med nosen i en låda, för det får man ju inte annars. Jag kom snabbt på att jag inte ville att spindeln skulle krypa upp på henne för jag ville ju inte behöva slå ihjäl den på stackars lilla Lilo. Jag mste också tillägga att Benjamin var jättetrött och därmed ganska ledsen och grining under hela min spindeljakt. Inte alls stressande... :)

 

Nu har jag tappat rösten... gråt plus förkylning = dåligt för stämbanden!

 

God natt!

Spindel nummer två har även den mött sin jävla skapare!

 

Jag står i köket i godan ro och har precis publicerat det andra inlägget om spindlarna. Jag går och ställer mig på tröskeln mellan köket och vardagsrummet för att kolla på det knasiga programmet om romer (på kanal TLC) när jag ser att äckelpäckel sitter på öppna spisen. Den har satt sig strategiskt, nära golvet men fortfarande på väggen, svår att träffa och har en alldeles för bra attackposition för min smak. Jag väljer helt enkelt att stå och lurpassa på honom tills han springer ut på golvet (det tar några minuter men jag släpper honom inte med blicken). Han springer så in i snabbt att jag nästan tappar fattningen men så bestämmer jag mig. Jag satsar och sen kastar jag mig framåt och slår flugsmällan i golvet så hårt jag bara kan. DÖD!

 

Nu räcker det med spindelmöten för ett tag framöver. Jag försöker verkligen vara tuff men det är svårt att inte låta flyktreflexen att ta över.

 

Nu ska jag diska.

... men efter en total spindelchock x 2 känner jag inte riktigt för det.

 

Jag satt i godan ro och slötittade på tv (cirka 20 minuter sen kanske) när jag ser något liknande en dammtuss som flyger förbi precis till vänster om soffan, under elementet. Spindelskiträdd som man är så kände jag direkt igen rörelsemönstret på denna dammtuss och insåg att det var den bamsigaste spindel jag sett här (skitstor med andra ord). Eftersom min spindelskräck består i att jag inte, under några som helst omständigheter, vill ha dem på mig bestämde jag mig för att vara modig och slå ihjäl den. Jag hämtade först en flugsmälla, men insåg snabbt att det var en för "osäker vinkel" där under elementet, så jag hämtade min superstadiga Adidassko. Spindeln klämde jag ihjäl mot listen men för att vara hundra procent säker på att den var död drog jag skon mot golvet flera gånger så att det nu i princip endast finns spindelatomer kvar. När allt detta var klart och gjort fick jag lätt panik och började gråta (lugn i akutsituation med andra ord)!

 

Jag skickade ett mess till Erik och bad honom ringa från jobbet (han jobbar natt i natt med). Jag ville främst berätta att jag hade varit så modig men också få lite sympati för att jag var så rädd och ledsen. Han ringde upp ganska snart och jag hade precis börjat berätta vad som hade hänt när jag tittar mot den före detta spindeln och ser en lika stor springa förbi. Den här gången skrek jag rakt ut, högg tag i datorn, som jag hade i knät och flög ut i köket samtidigt som jag började störtgråta. Lilo kom och undrade vad det var för fel (hon låg och sov i soffan när allt detta hände) och försökte trösta mig. Min modíghet är slut och nu vet jag att det finns en alldeles för stor spindel i soffregionen så därför står jag nu i köket och bloggar. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra imorgon tills Erik vaknar, för i soffan vågar jag inte vara och tyvärr är det där vi spenderar mycket tid, jag och Benjamin. Vi får väl sitta vid köksbordet hela dagen... eller vara ute och gå eller något.

 

Jag önskar död åt alla spindlar i min närhet! Jag skiter i vad ni nu ska vara bra för, för jag hatar er!

 

Spindelterapi here I come!

 

Nu ska jag nog diska... det känns bättre att ha en anledning till att bara vara i köket.

 

Helt ensam är jag ju inte riktigt... dumma lilla hunden ligger bredvid mig i soffan, helt slut efter en löptur med husse och Anton, och Benjamin ligger i sovrummet och sover. Erik är dock inte hemma utan spenderar helgens nätter på jobbet och helgens dagar sovandes i sängen. Eriks jobbanattveckor suger men de gör en del för vår inkomst plus att han är ledig mycket mer nästa vecka.

 

Igår började jag känna att det killade lite i halsen och när jag vaknade imorse hade jag lite ont i halsen och var sådär segsnuvig (varsågod för detaljerna). Jag hoppas att bara är en sån här liten tölig förkylning och att lillskit inte blir sjuk. Han har ju en så liten lillpöjksnäsa att bli snuvig i så den blir ju toktäppt direkt (till skillnad från min storflicksnäsa). Lillsålillebäbse (som han ofta kallas av sin kära mor och far, eller egentligen Jillesåjillebäbse) har busat och pipit järnet idag. Hans nya ljud är att pipa det högsta man kan, helst hela tiden och främst i närheten av andras öron. Han har också skrattat (på riktigt, alltså inte bara lett) mycket mer än vanligt idag.

 

Översikt av en normal dag i Benjamins liv: "prata", dregla, fisa, sova, äta, tugga på sina händer, tugga på saker, rulla från rygg till mage, charmas. Dessa saker är väl i princip det han gör. Vissa saker, som att dregla och tugga på sin händer, händer väl mer ofta än andra men det varierar ändå från dag till dag. Han är söt han, min lille pöjk! I förrgår låg han i min och Eriks säng och jag skulle sätta på honom (absolut inte "han" säger svenskläraren) ett par byxor. Benjamin tycker dock att det är mycket roligare att utöva sitt nya trix rulla snarare än att ligga still på rygg så han vänder sig helt enkelt och lägger av flertalet stinkande brakare mitt framför mitt luktorgan (detta var innan jag blev täppt!). Jag tror att vi får jobba lite på det där med vett och etikett! :)

 

Nu måste jag ägna min näsa lite uppmärksamhet för det kräver den genom att rinna utan att lämna minsta mer utrymme för syreintag. Hej och hå, så kan det gå! Hushållspappersrullen nästa!

 

Duktig Sandra, som efter en så fullspäckad dag ändå sätter sig och pluggar en stund (dock fungerade hjärnan sådär men något fick jag väl gjort). Jag har nog pluggat i ungefär en och en halv timme och nu är hjärnan fullständigt ur funktion. Jag har försökt fixa till lite smått och gott, komplettera referenser och lite sånt men nu tror jag verkligen att det är dags att hugga tag i diskussionsdelen. Det verkar bara så SJUKT jobbigt!! Jag vet ju att bara jag kommer igång så är det oftast ganska okej men de där första orden är alltid så himla sega att få ner. (Lilo ligger bredvid mig i soffan och snarkar.) Det känns ju roligt att vara den som alltid går upp först och lägger sig sist (av mig, Lilo och Benjamin).

 

Imorgon blir det en hemmadag. Förhoppningsvis kan jag måla lite på Lillfis rum och bara vara. Plugg står ju visserligen alltid på schemat men hinner jag en timme per dag så är jag nöjd. Min livssituation erbjuder oftast inte mer än så. Eller ja, visst jag kan ju plugga mer men jag känner att det är viktigt att jag spenderar mycket tid med Benjamin och fixar till här hemma så lite väljer jag ju. Ibland måste även jag sova/vila! :)

 

Nu ska jag gå och göra mig iordning för natten. Här blåser vi nästan bort så vi får väl se om det går att sova när vinden blåser runt grill och diverse som vi har här ute. Med tanke på hur trött jag är så bör det inte vara något problem att slockna. Jag tröttar ut mina sista vakna och relativt fungerande hjärnceller med lite skitsvår korsordstidning så sussar jag nog sött de luxe sen!

 

Natti natti!

 

Benjamin sover inte! Han gråter/gnäller i sömnen, vill äta minst två gånger per natt och om han ska sova så ska han göra det som ett plåster på mig. Så, vad ger då detta mig? En massa bäbsemys och ont huvudet! Jag älskar att ha honom i sängen hos mig men mina axlar, som då får ligga i Quasimodo(eller hur det nu stavas)ställning, mår inte så bra. Jag kan i och för sig inte klaga, så snäll som han har varit och egentligen fortfarande är. Det är nog bara någon major utvecklingsfas eller något sånt. Tänder?

 

Idag var farmor Marianne med till brasset och var barnvakt åt Benjamin. Det gick jättebra, även om trötta lilla bäbses underläpp var riktigt lång och fin när det var dags att åka hem. Farmor bytte på honom och satte på honom pyjamas så det vara bara för lillfis att studsa i säng när vi kom hem. Innan han somande vända han sig dock på tvären i sängen och blev sen jättesur för att han inte kunde knöla sig tillbaka.

 

Imorgon ska jag och Benjamin röja runt hela stan. Kvinnokliniken, babysim, bebiskostrådgivning. Vi hissar flaggan, tutar lite extra länge och kööööör! Jag tror med andra ord att det är på tiden att jag kryper ner om jag ska orka med morgondagen. Kom precis på att vi inte hade fixat Lilovakt så det fick Erik fixa nu, halv elva på kvällen. Jag behöver verkligen sova så att mitt huvud har en chans att vara till någon typ av användning imorgon.

 

God natt allihop!

Examensarbete = Dumt!

C-uppsats = Dumt!

 

Jag är så himla less på den där stressklumpen i magen som jag har över att jag aldrig lyckas ta examen. Jag kan inte förstå varför jag inte bara kan skriva klart examensarbete, hugga in på c-uppsatsen och bli färdig. Om jag kunde sparka mig själv i röven så skulle jag det, men eftersom jag född med en smidighet som kan liknas vid den av ett kylskåp är detta en omöjlighet. Jag försöker plugga i alla fall en timme om dagen men vissa dagar passar det bara lillfis att sova i 20-minuterspass och då blir det ju hela tiden avbrott i skrivandet. Jag får dock lite gjort och arbetar mig sakta framåt. Jag vill vara en behörig lärare nu! "Om du har ont i magen får du går till Per i hagen..." Vem är den där Per egentligen? Förresten kommer jag knapp ihåg några ramsor och barnsånger så jag får nog lägga till lära-mig-ramsor-och-barnsånger på min to-do list.

 

 

Jag lägger upp några bilder i ett försök att bli på bättre humör...

 

Lite bättre känns det ju att se mina älsklingar men klumpen finns kvar. Jag kanske ska gå och lägga mig så att jag kan gå upp tidigt och plugga. Bra idé Sandra, problemlösare.