DandrikkMuskelberger

Den här ungen verkar trivas alltför bra i magen. Han/hon busar runt därinne i stort sett dygnet runt vilket resulterar i ständiga täta icke-onda sammandragningar. Jag orkar inte göra någontingoch blir ledsen när jag vill göra något som jag sedan inte orkar med. Jag har ändå tvingat mig själv att måla ett skåp i tvättstugan invändigt. Jag har precis gjort färdigt andra strykningen och har väl ungefär en kvar. Jag har hunnit läsa ut änne en bok, den senaste om Sandhamn. Den var väl typ likadan som de tidigare. Jag har tröttnat lite på dem om jag ska vara ärlig. Jag har snart läst Kristina Olssons första om advokaten Martin Benner. Den är skriven på ett lite annrolunda sätt så den är rätt okej att läsa. Jag har också virkat färdigt en noshörning och nästan en stegosaurus. Men nu orkar jag inte sitta mer i den här jäkla soffan!! Jag är sååå trött på att bara sitta här men orkar inte heller sitta ut pga obekväm sittställning, trist väder eller för bra väder. Jag utmanar er alla till att få mig mer positiv! 

 

Jag har väl egentligen accepterat att jag kanske kommer att gå två veckor över tiden innan jag får träffa Hoppan men jag har så svårt att acceptera att bara leva "brevid" min familj. Jag vill också kunna delta i vardagliga saker utan att bli helt slut eller börja gråta eller behöva sova två timmar efteråt. Jag har ju varit så bortskämd med att må så bra under hela graviditeten att det är svårt att inte kunna leva som vanligt längre. Jag hatar dessutom att helt plötsligt, utan förvarning börja gråta. Benjamin fattar ingenting och jag försöker förklara att jag är trött och att alla ibland behöver gråta lite. Han blir inte ledsen eller så men han blir lite fundersam.

 

Erik och Benjamin underhåller varandra med att bygga staket på baksidan, vara ute och cykla, gräva och rensa ogräs mellan plattorna. Erik försöker hålla Benjamin från att vilja vara med mig hela tiden och det går bättre och bättre. Oftast, när jag tar min dagliga tupplur, brukar Benjamin komma och sätta sig tyst bredvid mig och bara vara nära mig. I förrgår kunde han dock inte hålla sig utan började plocka vissna blomblad och lägga dem på mig. Det är inte lätt att vara tre år och ha världens tråkigaste mamma. 

 

Nu tänkte jag ansöka om föräldrapenning och sedan antar jag att det är dags för lunch.