DandrikkMuskelberger

Okej, det är bara att konstatera att jag är vulgärt dålig på att blogga när jag är hemma i det "riktiga landet": Värmelandet. Jag tycker att det är jobbigt att skriva när jag blir störd, jag tycker att det är töligt att behöva skrika åt någon annan för att jag också ska få ta del av den "gemensamma" datorn och nu har jag också gett upp att få igång det trådlösa hemma hos mamma. Just nu sitter jag hemma hos pappa (där finns det många datorer med internet) och det är bara jag och en av mina bröder som är inne. Dagen har jag mestadels spenderat ute med både min och pappas kamera i högsta hugg (pappa har ett teleobjektiv på sin som jag ville testa). Jag älskar snö och de facto att det är svårt att ta fula bilder när hela världen är vit och glittrar.

Jag har inte lagt in några bilder än så därför kan jag heller inte lägga upp några men jag tänkte eventuellt pyssla med det efter att jag skrivit klart det här.

Julen har vart topp förutom att jag har lyckats att få någon typ av spysjuka som enbart drabbar mig (ingen blir smittad och den inträffar alltid på jul!). På juldagskvällen blev jag sjuk, jag mådde bättre på annandagen men jag var fortfarande lite seg. Igår spelade jag på två konserter och sen i natt spydde jag igen! När jag vaknade imorse mådde jag prima igen...lite orolig i magen kanske, men det är juh inte så konstigt eftersom den är van att vara överfull av mat. Jag väger under 70 kilo för första gången på flera år! Jag vet dock att denna bantningsteknik (ofrivillig/omedveten bullemi) inte håller i sig särskilt länge och att allt det där fluffiga på kroppen och kilona som jag har tappat snart är tillbaka. I don't care, jag väger under 70 kilo! :)

I julklapp har jag fått en hel del pengar (till resan), en massa linnen och toppar, ett par löpardojor (tänker dock endast promenera med dem), två 4G minneskort till kameran (så att jag kan fota HELA Australien!), ljusstakar, choklad, ett usb-minne med filmer på (sjukt kul present brorsan) osv. Jag tackar som hemskeligans mycket för alla fina, bra och roliga saker som jag har fått!

På nyår blir det middag i Mörkerud med några av mina flickor, några med respektive och några utan, Erik kommer såklart hit och Rickard. Det blir en lugn och mysig kväll med alkohol och en hel del skitsnack!

Nu orkar jag bara inte skriva något mer... jag återkommer senare med bilderna!

Ha det så gött!

Klaga inte på att det är lite suddigt, Erik har tröttnat på att vara min modell och står därför inte stilla!

Jag hoppas att mina fina flickor har lust att ställa upp och modell för mig under mellandagarna...snälla?

Jag har funderat på vad jag skulle klassa min blogg som...fotoblogg eller vardagsblogg eller vad? Jag använder juh ändå bloggen för att visa upp mina bilder (som inte bara visar vad jag har gjort under dagen) men jag lägger juh inte upp bilder varje dag och jag pratar inte heller bara om mina bilder i bloggen. Vad har jag för en blogg egentligen? Någon som har en bra defenition (även om det inte spelar någon roll)?

Det börjar dra ihop sig, den fjärde åker vi och checklistan börjar sakta men säkert bli avbockad...

Biljetter - Check

Ryggsäck (till oss båda) - check

Reseförsäkring - check

Pass - check


Visum - check

Packa -

Lägenheten -

Hostel de första nätterna -

De här sakerna är väl de stora och som ni ser börjar listan på saker som måste fixas innan vi åker att bli lite kortare. Vi är taggade! Det ska bli så himla roligt att komma i väg och då framförallt med Erik!

Idag har jag skickat in en halvfärdig uppsats till min handledare så att hon kan titta igenom den och se vad jag behäver lägga till och vad jag behöver ändra på. Det känns skönt att jag åtminstone har skrapat ihop nästan alla sidor jag behöver men jag misstänker att det trots detta är en hel del kvar att göra. Jag kämpar på och framåt hoppas jag att det gå(r) (annars rimmar det juh inte!)! :) 

Nu är det dags för frukost med min äckliga (mycker förkylda) sambo!

Höres! 

Sen jag började jobba i "min" klass har jag fått fler komplimanger på en dag än vad jag normalt får på flera veckor! Jag växer kan man säga! :)

Fine att det inte verkar som att i princip någon lär sig något men jag vet i alla fall att de inte tycker att jag kan göra det jag gör så mycket bättre.

Jag har nu praktiskt förstått hur dåligt den traditionella grammatikinlärning faktiskt fungerar... Att sitta med tusentals papper med fyll-i-övningar ökar självklart elevernas till exempel verbkunskap, det lär sig hur verbet ska böjas beroende på tempus men  att sedan applicera detta i meningar är tydligen inte lika lätt. Genom att varje dag, varje lektion och mest hela tiden ge dem uppgifter och frågor gällande tempus i verkliga meningar hoppas jag att åtmisntone några ska ha tagit ett halvt steg framåt. Jag vet icke om det kommer att lyckas för jag vet att det är många som jobbar så men jag kan inte bli bitter och trött som så många andra lärare.

Jag jobbar i en skitbra klass där alla är mycket ambitiösa och trevliga och jag myser varje dag jag får komma in i klassrummet! När jag beslutsamt stegar in i klassrummet och funderar på hur jag ska få ihop lektionen så rcäker det med att få höra "Men hej på dej!" så släpper all eventuell nervositet.

I fredags pratade vi om ord som vi tycker är vackra på svenska och på deltagarnas modersmål. Jag tror dock inte riktigt att de fattade vad jag menade med vackra ord men de sa i alla fall ord som de tyckte hade en vacker betydelse på svenska. De fick också försöka lära mig och de andra i klassen ord på deras modersmål så jag fick försöka uttala persiska, arabiska, kurdiska, italienska (gick i alla fall hyfsat), somaliska, vietnamesiska och thai. Vi är en rolig blandning av människor kan man säga... Och jag hoppas att jag aldrig blir flykting någonstans! Jag tycker att det är så in i skogens fruktansvärt svårt att säga något alls på något av deltagarnas språk och jag skäms nästan över mina dåliga försök! :)

Okej, det blev en konstigt, osammanhängande och tråkigt (för er) inlägg men det ska bli roligt för mig att läsa det här när det någon gång blir tröttsamt och jobbigt att jobba som lärare...

Maria, vi har valt världens bästa yrke!

Jag håller på att städa lite eftersom familjen (mammas) kommer imöra. Vi hade en massa äggkartonger i en hög som ingen av oss ännu har orkat slänga så nyss tig jag tag i det. Jag stoppade de flesta kartongerna i en vanlig kasse, jag knölade ihop dem så gott jag kunde (några fick ändå inte plats så dem tog jag bredvid) och traskade mot sopnedkastet i trapphuset. De lösa kartongerna går det juh självfallet mycket lätt att kasta ner, trots att hålet i regel är för litet men när jag skulle trycka (för det måste man alltid göra) in kassen så lyckas jag med det dummaste jag gjort på hela veckan: Jag klämde pekfingret mellan soppåsen och sopnedkastet! Jag är en klant och jag kunde liksom inte låta bli att fnittra lite åt mig själv! :)

Höres!

• Konsert med Lihkören idag, det gick bra.
• Jag jobbar fortfarande varje eftermiddag och mitt jobb är verkligen skitkul!
• Jag fick underkänt på salstentan, dock inte oväntat.
• Mamma, Anders, Amanda och Matilda kommer och invaderar Smedjegatan på lördag.
• Konsert med Lihkören på lördag.
• Borde skriva uppsats på förmiddagarna men unnar mig lite vila, tid med Erik och städning.

Jag vet att jag är asocial och dålig på att höra av mig men det kommer att bli bättre! Jag har helt enkelt tagit på mig alldeles för mycket saker (i första hand för att få ihop pengar till resan)! Jag funderade på att få lite dåligt samvete över att jag aldrig hör av mig men nu har jag bestämt mig för att jag tyvärr inte har kunnat göra något åt det och att det som har tagit upp all min tid faktiskt har tagit mig ett steg närmare både en examen och Australien. Med andra ord, jag tänker inte ha dåligt samvete men jag tänker försöka lite extra!

I fredags var jag hemma hos Bekka och fotade Elliot och Theodore (några bilder finns på bekkka.blogg.se). Jag är bara tvungen att lägga upp en bild på Theodore (som jag har lekt med en hel del som ni ser!):

Jag är lite inne på att nästan redigera sönder bilder! Här kommer ett annat exempel på det:



Bildtext: Vägen är krokig, vägen är gropig, på båda sidor om vägen lurar farorna. Vägen är lång och det enda du vill är att stanna där du är, kanske lägga dig ner och gråta. Stanna inte! Vägen må vara lång, krokig och jävlig men när du kommer till slutet av den ligger hela världen framför dina fötter och du har då all plats i världen att röra dig på. Gräset är definitivt grönare på andra sidan av den här vägen!