Skräms inte sådär!

I torsdags kom Erik hem vid typ halv 10...från träningen (thaiboxning) alltså. Det första han säger är att han fått hjärnskakning av att han fått ett slag i huvudet (som senare visade sig vara en spark i huvudet)! En minut senare blir han jättekonstig och ställer samma frågor minst 10 gånger var:

Hur länge har vi bott här?

Hur länge har vi vart tillsammans?

Jobbar jag imorgon?

Jobbar jag i helgen?

Har jag stora pupiller?

Jag blev då en aningens skiträdd (när jag väl insåg att han inte skämtade med mig)! Jag ringde till mamma som sa att jag var tvungen att ringa till sjukvårdsupplysningen, and so I did. När jag väl telefonköat klart skickades snart en ambulans för att hämta min vackra prins. Jag konstaterade snabbt att det är mycket värre att sitta fram i ambulansen och vara orolig är mycket värre än att ligga därbak och få vård (med erfarenhet av min barackdykning).

Eriks föräldrar mötte upp på sjukhuset och Eriks minne var HEJ GULDFISK!! En minut efter att han hade blivit undersökt kom han inte längre ihåg att han hade blivit undersökt. Hans minne från ca två månader tillbaka var helt väck! På sjukhuset började Erik att repetera nya frågor:

Har jag blivit röntgad?

Vad väntar vi på?

Åkte jag ambulans hit?

Vem ringde ambulansen?

Hur var jag när jag kom hem?

Plus att han fick tvångstankar om att han var kissnödig HELA tiden! På en halvtimma var han nog på toaletten tre gånger!

Röntgen visade en skugga på min söta pojkes hjärna så därför fick han spendera natten på KAVA. På fredagen visade dock en andra röntgenomgång att det inte var något. PUH!!!! Så nu är han hemma och är lite yrslig och dan...med en viss touch av huvudvärk, men han lever i alla fall. Schack eller pingis ligger närmast i Eriks nya träningsmetoder, för de är inte så speciellt farliga. :)

Idag har även jag varit på sjukhus fast då angående min näsa som har toksmärtat i en vecka nu. Om man kan ha migrän i näsan så har jag definitivt haft det! Idag konstaterade farbror doktorn att jag hade en hudinfektion och skrev så snällt ut stora lila penicillin kapslar till mig. Tack så mycket! 

Ja, så vi är alltså kroppsligt trasiga familjen fast med ett helt och mycket bra förhållande. Jag misstänker att Erik skadade sig för att sympatia med mig efter som jag har mått apa i en vecka nu. :) Vi reder oss i alla fall...

Dagens ordspråk från Knutskij:

"Det är alltid bra att vara med barn, utom ibland" (kommer inte riktigt ihåg hur det var men något sådant i alla fall)

Hoppas alla andra kan skratta åt mina och Eriks missöden...det var det som var meningen i alla fall...och allt jag har skrivit är helt sant även om det kan verka absurt! 

Ha de gött

/S

  


Vem ska flytta?! Jag vs. Vargarna

Dilemmat om vargar har idag eskalerat då de har traskat runt precis utanför mammas hus och därmed mina två hundar (som nog skulle smaka riktigt gott i en vargamage). Självklart tycker jag att det ska finnas vargar, precis som med alla andra djur (insekter gills inte), men jag föredrar faktiskt att min älskling Smilla får leva.

Jakt på varg och järv ska juh nu bli tillåtet till viss del, samtidigt som nya vargar ska planteras in för att minska inaveln. Vargstammen kommer fortfarande att öka, trots den jakt som nu kommer att bli laglig, för de flesta kämpar ändå för deras överlevnad.

Nu skulle jag kunna dra hela den klassiska raddan om att politikerna sitter på sina feta storstadsarselen och bestämmer över huvudet på oss, lantisar med just vargproblem. Och då skulle en bunt andra människor kunna säga att vargarna var här före oss och att det är människan som tagit deras plats på jorden. Jag kan godta båda dessa synvinklar om ni kan förstå min: Jag vill inte ha varg runt mina hundar och i min trädgård!!! En varg ska inte vara farlig för en människa, men jag är ändå rädd när jag går ut. Vargar ska vara relativt skygga djur och då kan man juh ställa frågan vad som har hänt eftersom de blir mer och mer synliga på relativt välbefolkade platser?

Om jag var en kändisbloggare skulle det här inlägget säkert få hur många kommentarer som helst! Men nu är jag inte en sådan utan bara en lantis som känner obehag inför att kanske möta ett stort hunddjur på den plats där jag egentligen borde känna mej som mest trygg.


RSS 2.0