DandrikkMuskelberger

Jag vaknade vid ungefär 04.00 av ganska intensiv menssmärteliknande smärta i magen. Jag trodde först att jag bara hade sovit för länge på en och samma sida (vilket brukar resultera i ont både här och där) men insåg efter att jag vänt på mig att smärtan inte hade försvunnit att det kunde vara förlossning på g. Jag låg och funderade en stund, gick på toa, gick och la mig igen (tillbaka till min lilla, lilla plats i sängen där Benjamins fötter hela tiden försökte pressa mitt huvud ur sängen) och funderade lite till. 04.35 kände jag något som skulle kunna vara en första smärtsam värk och jag kom på att det här inte kommer att bli trevligt. Hur kunde jag se fram emot det här egentligen?! Sedan blev jag faktiskt nervös. Kommer jag stå ut med smärtan den här gången också? Hur ont kommer det egentligen att göra och hur snabbt kommer det att gå? 

 

Nu sitter jag och dricker en kopp te på min pilatesboll. Vetekudden ligger på magen och tvns skräpprogram rullar i bakgrunden. Borde jag äta en smörgås mån tro?

 

Önska mig lycka till!

 

Den här ungen verkar trivas alltför bra i magen. Han/hon busar runt därinne i stort sett dygnet runt vilket resulterar i ständiga täta icke-onda sammandragningar. Jag orkar inte göra någontingoch blir ledsen när jag vill göra något som jag sedan inte orkar med. Jag har ändå tvingat mig själv att måla ett skåp i tvättstugan invändigt. Jag har precis gjort färdigt andra strykningen och har väl ungefär en kvar. Jag har hunnit läsa ut änne en bok, den senaste om Sandhamn. Den var väl typ likadan som de tidigare. Jag har tröttnat lite på dem om jag ska vara ärlig. Jag har snart läst Kristina Olssons första om advokaten Martin Benner. Den är skriven på ett lite annrolunda sätt så den är rätt okej att läsa. Jag har också virkat färdigt en noshörning och nästan en stegosaurus. Men nu orkar jag inte sitta mer i den här jäkla soffan!! Jag är sååå trött på att bara sitta här men orkar inte heller sitta ut pga obekväm sittställning, trist väder eller för bra väder. Jag utmanar er alla till att få mig mer positiv! 

 

Jag har väl egentligen accepterat att jag kanske kommer att gå två veckor över tiden innan jag får träffa Hoppan men jag har så svårt att acceptera att bara leva "brevid" min familj. Jag vill också kunna delta i vardagliga saker utan att bli helt slut eller börja gråta eller behöva sova två timmar efteråt. Jag har ju varit så bortskämd med att må så bra under hela graviditeten att det är svårt att inte kunna leva som vanligt längre. Jag hatar dessutom att helt plötsligt, utan förvarning börja gråta. Benjamin fattar ingenting och jag försöker förklara att jag är trött och att alla ibland behöver gråta lite. Han blir inte ledsen eller så men han blir lite fundersam.

 

Erik och Benjamin underhåller varandra med att bygga staket på baksidan, vara ute och cykla, gräva och rensa ogräs mellan plattorna. Erik försöker hålla Benjamin från att vilja vara med mig hela tiden och det går bättre och bättre. Oftast, när jag tar min dagliga tupplur, brukar Benjamin komma och sätta sig tyst bredvid mig och bara vara nära mig. I förrgår kunde han dock inte hålla sig utan började plocka vissna blomblad och lägga dem på mig. Det är inte lätt att vara tre år och ha världens tråkigaste mamma. 

 

Nu tänkte jag ansöka om föräldrapenning och sedan antar jag att det är dags för lunch. 

 

Jag har ju skrivit om detta tidigare... att de flesta har åsikter om huruvida man har en stor eller en liten gravidmage. Det var ett tag sedan då jag inte längre brydde nig om detta. Jag antar att ju längre graviditeten gick desto mer accepterade jag att det får bli som det blir och vara som det är. Jag är dock, med en vecka kvar till bf, glad om Hoppan kommer snart för idag stod vågen på 19 kg + och min gräns går ju vid 20! Men, i alla fall, till rubriken. Efter att ha tittat igenom gravidbilderna som superfotograf Maria Nordström tog när jag och Benjamin var på besök i Malmö (kommer förhoppningsvis upp här inom kort) så kom jag på det. Magen är inte alls gigantisk...snarare lite ostor enligt mig. Men RÖVEN däremot! Holy mother, den kommer aldrig bli sig lik! Fatta vad tyngdkraften kommer att göra med den om jag lyckas gå ner i vikt efter den här graviditeten också. Det kommer bli två svålbitar som hänger bakefter... Och trots denna mjuka, stora, gosiga stjärt så sitter jag så förbaskat obekvämt hela tiden. Älskaattvaragravid.nu. Om max tre veckor är det över och då kommer jag snart att sakna det. Allt är egentligen inte helt dumt hela tiden...men det är roligare att gnälla och det är väl det som jag har störst behov av. 

 

Allt såg förresten bra ut på kontrollen hos barnmorskan. Magen var 35 cm och huvudet ligger neråt men lite snett till höger, rörligt. Det var inget att oroa sig för, varken att huvudet fortfarande ligger rörligt eller att huvudet inte står rakt ner. Min teori är att kissblåsan blev så förbaskad över att bli så undanknuffad vid förra förlossningen så att jag inte kunde kissa, att den, den här gången helt enkelt vägrar att flytta på sig. Bebisens huvud får därmed skuffas undan inne i högra ljumsken, i alla fall tills det är dags. Idag var Benjamin och Erik med till barnmorskan. På Benjamins begäran. Han tycker att det är sååå supercoolt att det snart kommer en bebis och hur allt fungerar inne i magen. 

 

Nu ska jag gå och knyta mig. Håll tummarna för att jag vaknar av värkar och att det blir en bebis med födelsedatum 150715...det hade ju varit ett smidigt datum att komma ihåg. Dream on! säger nog min livmoder om det. 

Jag är verkligen så dålig på att hantera värme. Jag vet hur jag ska göra och jag gör det men ändå så tycker jag att värme över 25 grader är pest! Det gör ju inte saken bättre att därtill vara ganska skithöggravid. Benjamin har lekt ute på baksidan och har roat sig själv jättebra (vi började dock dagen med att klippa gräsmattan tillsammans) och jag har suttit bredvid i skuggan och virkat. Han är så fin, min storpöjks Benjamin, men jag orkar ändå inte riktigt med. Han får skäll för småsaker och jag kräver perfekt beteende från honom... men HALLÅ, han är ju bara 3 år! Vi gosar och leker ganska mycket också men det är så många gånger per dag som jag känner att jag är orättvis mot honom. Det är lite tufft nu när Erik jobbar natt och jag är ensam med Benjamin i princip tre dagar på raken och det är så skitarns varmt. 

 

Idag när jag stod och lagade mat kom tårarna. Jag var inte ledsen för något, bara så trött och trött på att vara gravid. Tårarna bara rann och det gick liksom inte att få stopp på dem. Jag grät knappt inte ens utan det vara bara en väldans massa tårar som behövde släppas ut. Benjamin undrade vad som var fel och jag förklarade att bara var som när han är trött och gnällig och bara känner för att gråta. Han köpte det och försökte istället underhålla mig... min fina pöjk. 

 

Jag har förresten gjort x antal koffeinfria islatte till mig och även provat att göra en jordsgubbsslush till Benjamin. Riktigt gott båda två även om ett par korn socker i slushen nog ändå skulle ha gjort den ännu godare. 

 

Jag antar att det blir lika varmt imöra men imöra kanske blir en bättre dag trots allt. Inom loppet av några veckor kommer jag kunna klippa gräset utan att få ont i höfterna/ryggen, kunna bära och gosa med Benjamin hur jag vill utan att få en sammandragning eller "andnöd", kunna rensa mina odlingslådor utan att få akut mjölksyra i benen, få "andnöd" och halsbränna efter 2 minuter... Välkommen till gnälligkärring.com! 

 

Imöra blir nog som sagt en bättre dag...