Har du någonsin hört talas om en spindelblogg?

Jag har då i alla fall aldrig gjort det men det verkar som att min nu skulle kunna klassas som en sådan. Jag presenterar härmed världens första spindelblogg!
 
Idag skulle jag ta upp en gryta för att göra lite hederligt pulvermos (dvs kärl att röra ner pulvret i vattnet i). Jag pratar med pappa i telefon och Benjamin gråter för att han är trött och vill vara i sin mammas famn. Jag är dock i stort behov av mat eftersom klockan var närmare åtta på kvällen.
 
Jag tar i alla fall en liten gryta och samtidigt som jag stänger grytlådan (vi har inga skåp i vårt kök utan bara lådor) tycker jag mig se något svart i lådan. Tanken slår mig att det skulle kunna vara en spindel, men jag antar att det typ är något skräp från en dåligt diskad stekpanna eller liknande. Jag öppnar lådan för att undersöka saken (dock inte speciellt mycket närmre utan snarare på behörigt avstånd utifall att) och tror du inte att där sitter en spindel-bamsig-de-luxe, större än båda jag dödade häromdagen.
 
Jag börjar gråta, med pappa i telefonen och jag kunde inte för mitt liv komma på något passande att döda helvetesdjuret med. Jag fick avsluta samtalet, ringde Erik, försökte trösta Benjamin, samlade mod för att våga döda pindeln och grät (såklart). Till slut kom jag fram till att en glasflaska med olivolja var nog tung, hade nog platt botten och var nog hög (jag vill ju inte komma nära spindeln med handen) för att använda som avrättningsverktyg. Jag bonkade till spindeln en gång men då den inte dog gämde den sig under några lock. Jag slog på locken jättelänge, innan spindeln kom fram och jag kunde klämma den till döds i ena hörnet av lådan.
 
Innan jag lyckades döda den hade jag försökt bussa Lilo på den. Hon fattade inget och kunde verkligen inte tro sina öron när jag försökte få henne att vara med nosen i en låda, för det får man ju inte annars. Jag kom snabbt på att jag inte ville att spindeln skulle krypa upp på henne för jag ville ju inte behöva slå ihjäl den på stackars lilla Lilo. Jag mste också tillägga att Benjamin var jättetrött och därmed ganska ledsen och grining under hela min spindeljakt. Inte alls stressande... :)
 
Nu har jag tappat rösten... gråt plus förkylning = dåligt för stämbanden!
 
God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0