Jag skulle blogga om brudklänningar...

... men efter en total spindelchock x 2 känner jag inte riktigt för det.
 
Jag satt i godan ro och slötittade på tv (cirka 20 minuter sen kanske) när jag ser något liknande en dammtuss som flyger förbi precis till vänster om soffan, under elementet. Spindelskiträdd som man är så kände jag direkt igen rörelsemönstret på denna dammtuss och insåg att det var den bamsigaste spindel jag sett här (skitstor med andra ord). Eftersom min spindelskräck består i att jag inte, under några som helst omständigheter, vill ha dem på mig bestämde jag mig för att vara modig och slå ihjäl den. Jag hämtade först en flugsmälla, men insåg snabbt att det var en för "osäker vinkel" där under elementet, så jag hämtade min superstadiga Adidassko. Spindeln klämde jag ihjäl mot listen men för att vara hundra procent säker på att den var död drog jag skon mot golvet flera gånger så att det nu i princip endast finns spindelatomer kvar. När allt detta var klart och gjort fick jag lätt panik och började gråta (lugn i akutsituation med andra ord)!
 
Jag skickade ett mess till Erik och bad honom ringa från jobbet (han jobbar natt i natt med). Jag ville främst berätta att jag hade varit så modig men också få lite sympati för att jag var så rädd och ledsen. Han ringde upp ganska snart och jag hade precis börjat berätta vad som hade hänt när jag tittar mot den före detta spindeln och ser en lika stor springa förbi. Den här gången skrek jag rakt ut, högg tag i datorn, som jag hade i knät och flög ut i köket samtidigt som jag började störtgråta. Lilo kom och undrade vad det var för fel (hon låg och sov i soffan när allt detta hände) och försökte trösta mig. Min modíghet är slut och nu vet jag att det finns en alldeles för stor spindel i soffregionen så därför står jag nu i köket och bloggar. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra imorgon tills Erik vaknar, för i soffan vågar jag inte vara och tyvärr är det där vi spenderar mycket tid, jag och Benjamin. Vi får väl sitta vid köksbordet hela dagen... eller vara ute och gå eller något.
 
Jag önskar död åt alla spindlar i min närhet! Jag skiter i vad ni nu ska vara bra för, för jag hatar er!
 
Spindelterapi here I come!
 
Nu ska jag nog diska... det känns bättre att ha en anledning till att bara vara i köket.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0