Hoppan gillar socker!
Cirka en minut efter att jag har ätit något sött ballar Hoppan ur och sprattlar runt i hela magen. När jag sitter på möte eller lägger mig ner för att vila skickas det visst också några roliga signaler till livmodern för det blir ett himla liv. Förra lördagen presenterade sig Hoppan för sin pappa också. Det är verkligen så mysigt när man äntligen börjar känna sitt nya lilla hjärta.
Det var det mysiga med att vara gravid. Vad som inte är så mysigt är att redan i vecka 20 känna sig bred som en ladugårdsvägg. Med Benjamin kände jag mig aldrig speciellt stor, även om så kanske var fallet, men med Hoppan har jag känt mig som en elefant från typ vecka 8. Nu blir jag inte längre lika anfådd när jag går så det är väl helt enkelt så att jag får börja röra på mig mer. Jag tror ju egentligen inte att det hjälper speciellt mycket mot min bredhet men jag kanske känner att jag i alla fall har försökt. Just nu ligger jag 5 kilo plus så jag knäcker nog mina 18 plus med Benjamin. Om gud vill fungerar amning som bantningsmetod även denna gång!! :)
Här är senaste bilden på Hoppan! Ett barn som ligger och chillar med fötterna över huvudet är garanterat en busunge med attityd. Förresten så jag har återigen konstaterat att de värsta tantsorterna jag vet är tentatanter och ultraljudstanter. Osympatiska och griniga är visst ett måste i ett personligt brev till dessa yrken. Jag tänkte skriva om onsdagens ultraljudsbesök i ett annat inlägg. Nu ska vi göra oss i ordning för en tur till stan och ett besök i Bekka och Niklas nya hus.
Ha en bra dag!
Kommentarer
Trackback
