DandrikkMuskelberger

Jag satt och tittade igenom lite gamla bilder och hittade mappen från min senaste fotosession med Madde (bilderna togs för ett år sedan). Nu när jag tittade igenom dem igen hittade jag en massa bilder som jag tyckte om jättemycket men som jag aldrig har gjort något med.

Det roliga med att fota Madde är att hon bara kör och då blir det bra!

Här kommer de bortglömda bilderna:


























Madde: "Please let me do it again!"

Lilo hjälper till att tvätta bebis




Benjamin verkar kunna bli en bra boxare













Han har, på grund av tidigt håravfall, fått munkfrisyr










Men trots att han har så lite hår är huvudet fortfarande jättetungt att lyfta (kan bero på att han har ärvt pappas huvudmått som ligger över normalkurvan)

Idag väger Benjamin 4870 gram och är 56 cm lång. Han har gått upp två kilo och vuxit 6 cm sedan han föddes för sex veckor sedan!

Vi alla mår bra även om vi just nu bor delvis i kartonger (våra saker är i kartonger och kartongerna står överallt i lägenheten). Nästa fredag får vi nycklar och på söndagen kör vi stora flyttlasset (vi smygbörjar nog med lite småsaker både på fredagen och lördagen). Jag vill flytta imorgon! Kom snabbare, o kära fredag den 15 juni!

Nu ska jag göra mig iordning för natten!

Sov gott!

Mammaledig som man är kan man titta på "Efter tio" med Malou von Sivers. Jag tycker att det tas upp en del intressanta ämnen i programmet och så även idag. Idag hade de tagit dit en familj som för lite drygt ett år sedan hade tagit emot en ensamkommande flyktingkille från Afghanistan. Den här killen har alltså bott i Sverige i lite drygt ett år men det verkar Malou helt ha missat med tanken på hur avancerade ord och meningar hon använde sig av i intervjun. Ord som bland annat dramatisk avände hon sig av hela tiden och stackarn hon intervjuade fattade verkligen noll. Visserligen omformulerade hon sig flera gånger när hon såg att han inte förstod men vad f*n hade hon räknat med. Hela intervjun var verkligen megasuper kass! Nu är det ju så att jag jobbar med killar som honom och vet också vad som i regel är svårt/lätt men vilken person som helst borde kunna ha förstått att nivån på frågorna (språkligt sett) var alldeles för svår. Skriver hon frågorna själv eller? 

Ja, ja... intevjun fick mig i alla fall att börja tänka. Jag känner att det för mig är en självklarhet att senare i livet öppna dörren till mitt hem för ett barn som behöver det (och då kanske ensamkommande flyktingbarn) men frågan är om jag verkligen kommer att göra det. Det är lätt att prata men ofta trögt att handla! Jag hoppas innerligt att jag en dag faktiskt gör något utav det här och inte bara står och säger att jag vill. 

Nu är det dags att försöka packa ut lilla familjen i bilen för nu bär det hem till Värmland!

Ha en bra helg!