DandrikkMuskelberger

13 juli flicka - Camilla

21 juli flicka - Maja

Nu är jag bara så trött på att få höra:

 

 

-Men oj vad stor du är om magen!

- Är du säker på att det bara är en bebis?!

- Den där kommer bli rolig (not) att föda!

- Oj vad magen har växt över helgen!

 

Tack! Jag tycker själv att jag har en gigantisk mage för tiden men det räcker nu. Vad vill du att jag ska göra med den kommentaren? Äta mindre? Tacka? Skämmas? Inte vet jag... Jag har hela den här graviditeten tyckt att det har varit jobbigt att jag fått stor mage så snabbt och att jag kommer gå upp minst 20 kg. Jag tänker på det nästan varje dag (läs inlägget om att vara den perfekta patienten för mer förståelse) så varför tycker alla att jag ändå måste påminnas? Varför har man helt plötsligt rätt att kommentera hur fet någon är, bara för att hon är gravid? 

 

Jag förstår att ingen menar något illa. Jag kan också skoja om det. Man får gärna kalla mig "tjockis", på riktigt, för det är ju bara normalt när man är gravid. Jag tycker bara inte att det är jätteroligt när folk uttrycker att jag i princip är "för stor". 

 

Jag läste ett inlägg som någon skrivit på Facebook där hon och andra uttryckte hur de aldrig varit "normalstora" för sin graviditetsvecka utan alltid haft en för liten eller för stor mage. Det är ju skrämmande hur mycket andra tycker sig ha rätt att lägga sig i och kommentera andras graviditeter. Värst tycker jag nog ändå att det är med kommentarer från andra kvinnor som också fått barn. De om någon borde ju veta ungefär hur skojiga dessa uttalanden känns. 

 

Hoppan har haft en extrem tillväxtperiod och magmåttet har gått från 23 cm till 29 cm på 28 dagar. På kurvan har magmåttet hoppat från mittenstrecket till det översta på den tiden. Vad ska jag göra åt detta då?! Ingenting I suppose... Hoppan växer väl precis som han/hon vill. Att jag nu i vecka 29 redan gått upp 12 kg, det skulle jag kunna ha påverkat. 

 

Jag blir så förbaskad över att jag ens bryr mig! Jag skiter egentligen i om jag går upp 20 kg! Jag skiter egentligen i om magen blir så stor att jag inte kan se mina egna fötter! Jag skiter i att benen ser ut som Nilens floddelta på grund av alla åderbråck... bara Hoppan mår bra och växer som han/hon ska. 

 

Jag hoppas dock att magmåttskurvan har planat ut vid nästa besök hos barnmorskan... annars kanske något inte är som det ska med lilla bebisen. 

 

Nu ska den här tjockisen mysa lite med magen och sen blir det hopp i säng med min bok.

 

 

 

Det är så annorlunda att vara gravid med sitt andra barn. Förutom alla fysiska saker som känns och är annorlunda så tycker jag också att känslan är annorlunda. Ända sedan jag kände de första sparkarna från Hoppan så har jag älskat den lilla personen som ligger och skvalpar i magen. Med Benjamin var det så svårt att förstå att det faktiskt var en person, mitt barn, som låg i magen och som snart skulle komma ut. Nu vet jag ju att det kommer komma en ny fin liten människa ur den där stora magen. På kvällarna nu brukar jag ligga och smeka magen och genom beröring visa Hoppan att jag är här och att jag älskar honom/henne. Inne i mitt huvud så pratar jag med Hoppan i stort sett så fort jag har tid. Det känns som att jag redan nu lär att känna bebisen fastän jag inte ens vet vilket kön den har. På tal om det så tycker jqg att det börjar bli läge att gissa Hoppans kön och födelsedag. Beräknat datum är 21 juli. Benjamin föddes 3 dagar innan beräknat och var då 50 cm lång och vägde 2800 gram. Det är först till kvarn på datumen och man kan inte välja samma.