Framtiden...
... hur ska man tackla den? Vågar man vara upprymd och förväntansfull eller ska man i ren självbevarelsedrift gå runt och vara rädd för den framtid som nalkar? Jag vet att jag kommer bli en bra lärare... det passar mig... men trots denna säkerhet ligger oron för att få min första klass och gnager som en ilsken sork. Hur ska jag bära mig åt med mina svenska 2 elever som kanske inte förstår ett enda ord på svenska och som kanske till och med är analfabeter? Ska jag rita bilder och hoppas på att de förstår vad jag menar...HALLÅ! Jag är sämst i världen på att rita! Jag fick VG i bild på högstadiet för att jag målade en fågel som nästan såg ut som en fågel...and that's it! Jag kan blanda färg och kladda men mina pictionarykunskaper är så små att de skulle kunna krossas om en myra trampade på dem.
Hur ska jag kunna lära mina gymnasieelever att prata engelska när jag själv är så osäker?! Jag måste ta mig utomlands och prata engelska med native speakers men det kostar pengar...och jag är student..."Jag är en fattig stuudent men jag lever ändå. Läser mina böcker går på HG också." ( melodi "jag är en fattig bonddräng") Sådär, nu finns det en sång om mig också...har alltid tyckt att det har varit lite dåligt med sånger tillägnade mig och mitt liv, men på ett litet kick har jag skapat en riktig schlagerlåt by myself! Well done Sandra!!
Min kära Elvis tittar på mig med hopp I blicken. Jag kanske inte behöver vara orolig...han är juh The King och då borde han juh ha ett och annat att säga till om. Mitt nya motto: "Om Elvis gillar dig så gillar han dig." Tolkning: Om Elvis gillar dig kommer det att gå bra för dig, för han är The King. Och dessutom finns några av hans låtar med i "Lilo och Stitch" och därför är han bra. (slut på tolkning)
Nu måste jag sluta tänka... jag blir juh alldeles kringelikrok i hjärnan och det är så jobbigt!
Natti...
