DandrikkMuskelberger

Jag får lite samma känsla av de här två bilderna, även om jag egentligen tycker att de är helt olika. Rent konkret är väl likheterna att det är utomhusbilder med en person på och att jag har gjort dem svart/vita och att jag har satt på en ram. Förutom dessa likheter så är det något med bilderna som gör att jag känner något... känslan är densamma... Det känns skönt att jag bärjar bli djupa, konstiga mig igen för jag trivs ganska bra med att stundvis sitta och bara flumma! :)

Om jag ska försöka förstöra bilderna för er genom att försöka sätta ord på vad jag känner när jag tittar på bilderna (vilket inte har något som helst att göra med motiven, inte Qsin och Erik i alla fall) så känns det lite som bilder som visar besvikelse.

På bilden med Erik kan man se det stora huset (mammas), vilket här ser ut som att personen på bilden äger mycket, han har allt men gräset har börjat växa över ägorna och täcker allt han har att vara tacksam över. Hans förhoppningar blev aldrig infriade och därför sitter han där nu och funderar på hur han ska ta sig ur besvikelsen som ter sig övermäktig!

På bilden med Qsin ser det ut som att hon är besviken på den hon tittar på (mig i just det här fallet). Den hon tittar på hade lovat henne något stort men hade sedan bara svikit henne, trots att han eller hon visste hur illa det skulle påverka henne på bilden. 

Besvikelse...det är ganska roligt att jag verkligen kan se det här i bilderna eftersom båda två var på jättebra humör när jag fotade dem! :)

Nu har jag skitbråttom till farbror doktorn, återbesök med min lilla hals! 

Hörs sen!