Första gången jag har upplevt nöje av arbete

Jag har i tidigare inlägg beskrivit min nyvunna självdisciplin gällande skola, träning, jobb och nyttig mat... Idag inser jag hur skönt det är att inte göra uppgifter till skolan i sista minuten, utan göra dem några dagar innan så att jag får tid på mig att tänka och korrigera. Det känns kul att jobba eftersom jag vet att juh mer jag jobbar desto närmare kommer resan till Australien (SFI är alltid ett kul ställe att jobba på!). Jag tycker att det känns bra att slita ut kroppen på diverse träningspass, jag tycker att jag orkar med vardagen lättare (kanske på grund av träningen) och jag tycker att det är roligt att träna med Bekka. Snabbt inlägg: Igår såg jag att både jag och Bekka har utvecklat små, små streck som visar att vi faktiskt äger en varsin bicepsmuskel i vardera arm. Maten har nog ändå varit svårast eftersom jag älskar att småäta (vilket jag fortfarande gör) och eftersom att jag älskar chips men spenat (rå som kokt), tomat och diverse frukt fungerar hittills ganska bra som mellisar. Detta har aldrig tidigare fungerat! Framförallt inte alla dessa saker på en och samma gång!

Det känns skönt att vara nöjd med sig själv och sina prestationer och då jag ser nästan allt som en framgång just nu leder detta till en positiv inställning och därmed fler framgångar (framgång föder framgång). 

Jag fick frågan: "Mår du bra? Är du lycklig?" av en i brasset i måndags. Han ställde frågorna var för sig så jag började att svara "ja" (samtidigt som jag la på ett brett leende) på den första. Han ställde den andra frågan direkt efter att jag hade svarat på den första och jag blev faktiskt lite ställd, det kändes lite som att det var en kuggfråga som aldrig kunde besvaras på ett korrekt sätt. "Ja, det är jag, allt börjar reda upp sej nu..." blev mitt svar och jag undrar så varför jag svarde så! Jag känner mig faktiskt riktigt lycklig (även om vissa dagar fortfarande suger) så varför kände jag då ett tvång att på något vis förklara mitt positiva svar? Kanske var jag rädd för att han inte skulle tro mig, han kanske tycker att jag ser olycklig ut, jag kanske inte ville vara förmer och "skryta" över mitt perfekta liv... jag vet inte varför det inte kändes som ett nog bra svar att bara svara "ja". Att sedan svara "det börjar reda upp sej nu" gjorde väl det hela bara ännu värre... nu tror han väl absolut att jag nyligen har varit olycklig, vilket inte alls stämmer!

Jesus amalia vad jag trasslade in mig där! Jag har ingen aning om hur han tog mitt svar och jag hade inte tid att ytterligare förklara mig så jag skiter helt enkelt i det! :) Kontentan av min långa text är: Fråga mig inte spontant om jag är lycklig om inte stämmningen verkar passa eller att jag har druckit alkohol. Jag blir alldeles för nervös och ställd av just den frågan för att kunna hantera den... :)

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka tillbaka till skolan. Hoppas ni inte blir arga för att jag skrev ett ganska långt inlägg... sålla bäst fan du vill! :)

 



Lite konstiga bilder...men de ska vara så! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0