Över 2 dygn av väntan... det börjar bli en Conversehistoria Lina.
Sen i tisdags em har jag haft smärtsamma värkar med 10 minuters mellanrum. Nu har det gått två dygn sen det hela drog igång och vad jag vet är jag inte närmare en förlossning nu än vad jag var då. Nu går jag på Panodil för att jag ska få sova något över huvud taget. Tills igår kväll hade jag inte sovit längre än 15 minuter i sträck men efter två Panodil fick jag faktiskt sova nästan tre timmar i natt, om än inte riktigt oavbrutet så nästintill.
Just nu är jag bara trött. Det är inte det onda som är jobbigast utan att jag är så trött. Jag är ju inte så bra på att vänta heller och nu börjar det blir lite väl lång tid. Erik tror väl att Kulan tittar ut i helgen, men jag vågar inte hoppas på något för då blir jag bara besviken.
Jag har haft kontakt med Förlossningen några gånger för att fråga saker och de har varit supertrevliga och det känns som att jag har fått den hjälp jag har behövt. Ikväll funderar jag dock på om jag ska få be att få komma in på en undersökning, bara för att få veta hur vi ligger till. Men vi får se...
Nu vet ni läget i alla fall. Händer det något nytt hör jag väl av mig till berörda. Jag orkar inte prata i telefon som det är nu i alla fall.
Nu ska jag se om jag kan hitta något som passar mig och Kulan att äta (har varit lite si och så med det också de här dygnen). Både väntan och hunger... Det är väl säkrast att jag intygar att Erik fortfarande lever. :)
