Förlossningsberättelse
Tisdag (24/4):
Jag kände mig lite konstig på morgonen, hade något som liknade mensvärk och mådde lite illa. Vi tvättade och åkte sen ut till sommarstugan och njöt av det fina vädret. Erik och Christer passade på att lägga i båten också, ifall Kulan skulle komma inom den närmaste veckan. Obehagskänslorna fortsatte och började mer och mer kännas som värkar.
När vi kom hem från stugan vid 4-5 någon gång hade jag värkar (dock inte alltför smärtsamma) ungefär var tionde minut. Hela natten hade jag värkar men de kom inte speciellt regelbundet. Ibland var det fem minuter emellan men oftast var det bortemot tio. Under natten tyckte jag nog att värkarna var ganska jobbiga. Jag satt på min pilatesboll med min TENS-apparat på och huvudet på en hylla i bokhyllan (det finns en bild på detta). Jag ringde förlossningen på morgonen men de trodde att värkarna skulle lugna sig så jag fick inte komma in.
Onsdag (25/4):
Vaknar Erik med ont i halsen och eftersom han både var sjuk samt hade sovit dåligt under natten stannade han hemma. Mina värkar avtog något i styrka på morgonen men de kändes fortfarande ganska ordentligt. Slemproppen gick någon gång under eftermiddagen och då tänkte jag att det kanske fanns en chans att Kulan faktiskt skulle komma snart. Jag mådde ganska illa under dagen och jag var verkligen inte sugen på att äta någonting. Erik lyckades lura i mig buljongen från en nudelsoppa och två kåldolmar.
Under natten trodde jag att vattnet gick så jag ringde förlossningen igen men de trodde inte att det var vattnet som hade gått och därför, eftersom min värkar inte kom med tätare mellanrum, fick jag inte komma in nu heller. På två panodil lyckades jag denna natt i alla fall sova nästan tre timmar, dock med värkar men mindre smärtsamma.
Torsdag (26/4):
Erik mådde bättre under torsdagen och åkte därför och jobbade. Jag var hemma med fortsatta värkar men den här dagen kunde jag i alla fall få i mig lite mat. Jag sov i cirka tio minuter för att sen vakna av en värk och det var i princip torsdagens melodi. Jag började bli ganska less på att inte få sova och äta ordentligt. Jag var ganska ledsen under dagen, mest för att jag trodde att jag fortfarande höll på att öppna mig de tre första cm (man ska vara öppen tio och efter att man har öppnat sig tre börjar oftast värkarna komma mycket tätare och det gjorde ju inte mina) och att jag sen hade massvis med timmar innan jag var tio cm öppen.
På eftermiddagen fick jag jätteont i ländryggen och det var pest att både sitta och stå men att ligga ner var ändå värst. Jag trodde att slutet var nära när jag la mig ner, för det gjorde så ont i ryggen. Jag "sov"/spenderade natten sittande i en fåtölj med två stora kuddar bakom ryggen. Jag fick väcka Erik en gång för att jag trodde att jag skulle få panik av ryggsmärtan. Vid det här laget hade jag varit bosatt i vardagsrummet från tisdag eftermiddag (jag ville inte störa Erik på natten och det var dessutom inget skönt att ligga i sängen så jag sov på soffan, det passade mig bättre).
Vid tre på natten trodde jag återigen att vattnet hade gått och nu verkade det mer troligt. Jag väntade ändå ett par timmar innan jag ringde förlossningen för att jag ville kolla om det fortsatte att komma vatten. När jag ringde bokade de en tid åt mig vid klockan 16.00 för en undersökning på Förlossningen.
Fredag (27/4):
Erik åkte till jobbet även denna dag. Jag var hemma och försökte hålla mig från att bli galen av ryggsmärtan. Jag hade redan ätit fulldos av panodil (det hade dock inte hjälpt mig alls) så den smärtlidningen var körd. Jag satt i duschen i flera omgångar för varmt vatten lindrade lite i alla fall. Jag åt en päronsplit till frukost (som jag nästan inte fick i mig).
Erik ringde mig någon gång på förmiddagen och bestämde sig då för att flexa ut vid lunch och åka hem till mig. När Erik kom hem sa han åt mig att ringa Förlossningen igen och berätta hur jag mådde men jag orkade inte ringa så det fick han göra. De envisades dock med att få prata med mig. En värk senare fick jag prata med koordinatorn på Förlossningen och berätta att jag inte orkade mer för att jag hade så ont i ryggen. Hon sa då att vi kunde få komma in direkt.
Vid 14.00 hade jag på skakiga ben och med hjälp av Erik tagit mig till Förlossningen. Jag fick Citodon för ryggvärken, de undersökte Kulan för att se hur han mådde och sen började de undersöka mig. Jag hade en barnmorska och en barnmorskestudent. Studenten undersökte mig först men vågade inte säga vad hon tyckte att hon kände så barnmorska fick också känna efter. Jag var helt öppen! Jag blev så glad att de kom några tårar. Jag trodde ju att jag hade tonvis med timmar kvar att "öppna mig" på.
Med lustgas i hand, hängandes över något som liknade en hög rullator stod jag och klarade av värkar samtidigt som jag glodde på gladstrumporna som jag medvetet valt dagen till ära. Alla borde ha gladstrumpor under förlossningar! Bästa smärtlindringen!
Helt plötsligt började kroppen krysta och sen var det bara att hänga på.
18.30 den 27/4 kom Kulan/Benjamin ut alldeles blöt och varm och fin och underbar!
Nu har jag glömt/missat massor men i stora drag var det så här min förlossning gick till. Med facit i hand är jag inte rädd för att föda igen. Jag önskar att slippa ha värkar tre dygn i sträck men i övrigt var det helt okej att föda. Jag hade ju också en alldeles underbar Erik som gjorde ett toppenjobb med att badda min panna och ansikte med kallt vatten och peppa mig lagom mycket. Jag var förresten trevlig hela förlossningen trots både sömn- och matbrist (en päronsplit på hela dagen)!
